"My life as a heartbreaker" - Chapter 7

 
 
Tidigare ur My life as a heartbreaker: 
"Nothing. You're eyes are really beautiful." Sa jag och hade inte flyttat blicken från hans gröna ögon. Han log tillbaka med sitt gulliga leende och man kunde se hur hans gropar kom fram när han log.
Han tog tag i mina axlar och började sakta ta av mig jackan. Han drog ner den över mina armar, men hans blick var fortfarande fast i min och han tog bak mitt hår bakom mitt öra.
"Do you want to come in or are you going to stay there?" 
"Yeah I'm coming!" Vi gick och satte oss i soffan och han satte på en film. Han gjorde valet av en skräckfilm. "No please, I hate horror movies!".
"It's okay! I'll protect you." Jag log blygt mot honom när filmen startade.
 
 
Filmen slutade bra och det var dags för mig att börja gå hem.

Jag reste mig upp och sträckte på mig.
"Where're you going?" Frågde Harry mig och kollade hur jag rörde mig mot hallen.
"Home?" Sa jag och undrade varför han frågade.
De var då jag förstod att Harry inte ville låta mig gå.
"No you're not leaving this house until it's safe." Jag suckade och gick tillbaka till soffan, det kändes tröttsamt att aldrig få vara hemma så mycket som förr.
Jag satte mig tungt i soffan och suckade ännu en gång.
"What is it?"
"Why can't I go home?" Svarade jag och himlade med ögonen.
"Because they're going to get you, and you're going to be there in a long time." Jag förstod honom men jag tänkte dra mig ur inatt. Jag orkade inte med att han alltid skulle vara så överbeskyddande. Jag klarar mig lika bra själv.

 

Jag ville inte förlora henne. Jag enser att jag är jobbig, men killarna får inte ta henne ifrån mig. "Do you think i am a baby, or what?!", sa hon argt. "No honey, i just want you to be safe!", svarade jag försiktigt. "Okey, but safe is in My home, not here anyway.", jag har aldrig sätt henne arg förut. Till slut hörde jag det värsta jag kunde höra. "I'm out of here", mitt hjärta brast och jag tittade mot henne när hon gick sin väg. Jag insåg just att hon inte skulle komma tillbaka, när jag hörde smällen av ytterdörren. Det känns konstigt när man bråkar för första gången. Jag sprang efter henne men såg att hon redan var borta. Jag satte mig i soffan och försökte släppa stunden när vi satt i soffan. Jag försökte att tänka på annat, även om vi bara var vänner. Mina ex-vänner förstörde allt. Jag bestämde mig för att ta ett allvarligt snack med dom. Det är bäst att dom lämnar min bästa vän i fred.

 

 *ett nytt röstmeddelande* "hi, i just want to say that you means everything to me, so I will talk to the fucking guys who destroyed everything we had" jag blir nästan tårögd. Jag skrev ett sms tillbaka, "we had nothing..." Jag höll på "send" knappen länge innan jag skickade. Men tillslut ville jag bara få ur mig allt. Jag grät, för jag visste att han var den ända vännen jag kunde lita på. Alison har jag inte hört något från på länge, så jag bestämde mig för att fråga om jag fick komma över. Samtidigt som jag var påväg hem, så såg jag 3 killar omringa en försvarslös kille. Jag orkade inte bry mig om vem. Så jag gick bara förbi och skulle se om det gick att se vem. Jag ser krulligt hår precis som Harrys, glittrande ögon precis som Harrys, lång välbyggd kropp precis som Harrys. Nu insåg jag. Det var Harry. "What the hell are you doing?!" Skrek jag. "Ellie, just go away, they gonna take you to."

 

Kapitel 7 uppe nu ! 

Somsagt, kommentera så mycket som ni kan :) Slulle vara kul med lite kommentarer ! 



Kommentarer
Postat av: Casandra

Mer mer! Så bra!

2013-07-12 @ 17:39:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0