"My life as a heartbreaker" - Chapter 4
Killarna bär mig någonstans, jag vet inte vart eftersom att jag bestämde mig för att blunda.
Jag är skräckslagen. Jag har vart med om samma saker fast inte lika allvarligt. De hade aldrig tagit mig någonstans, som nu.
Jag kisar försiktigt för att se om jag känner igen stället. De har ställt en stol bland ett skrotigt ställe. Killen som bar mig släppte mig och gick och hämta något. Jag visste redan vad som skulle hända.
Jag räknar tyst i mitt huvud till 3. 1, 2, 3...Jag sliter och drar men jag är inte tillräckligt stark för att kunna komma loss. De håller mig i ett hårdare och stadigare grepp för att jag inte ska komma loss.
Dåtid: Jag hörde hur regnet prasslade på plåttaket. Regnet gjorde de värre, det började bli kallt också.
Efter ett tag så hörde jag en röst. En riktigt bekant röst. Det var Harry.
“Ey! What are you doing bros?” Han hade inte sett mig än. Jag försökte göra något för att fånga hans uppmärksamhet. Jag visste att det var hans kompisar. Han började försiktigt röra sig fram och då mötte jag hans blick.
“What the fuck are you doing?!” Röt han mot hans kompisar och lät riktigt arg. Jag stönade och försökte ta mig loss.
“Let her go!” Sa han, fortfarande lika argt.
Harry försökte ta mig loss men de stoppade honom.
“Don’t touch her!” Skrek en av de stora killarna mot Harry. Jag hade aldrig sett Harry såhär förvånad även fast att vi precis har lärt känna honom.
“I thought that we were friends, but now…” Sa Harry. Ett small hördes och Harry hade slagit till killen med sin knytnäve.
Jag tänkte efter, jag var fri.
“Why?” Sa jag tyst till Harry och kollade på honom.
“I can’t let them to this to you. Run!” Sa han snabbt och betonade på you.
“No, I can’t.” Svarade jag blygt. Man såg att han snabbt vart irriterad.
“Ellie, please.” Sa han med en irriterad röst. Jag litade på honom och sprang från det äckliga stället.
Jag kollade djupt in i min kompis Adam’s ögon. Jag slog honom hårt i magen så att han la sig ner på marken.
“Don’t fucking touch her again, understand?!” Sa jag och jag hade fortfarande inte brytit ögonkontakten med honom.
“Hey bro! Whats up?” Sa de och gav mig en liten knuff. De tog tag i mina armar och satte mig på stolen, de tog fram repet. De hotade mig om att jag skulle bli fastbunden här.
“Where’s she going?” Frågade de. Mitt hjärta dunkade. Jag var rädd och visste inte vad jag skulle ta mig till.
“I don’t know?” Svarade jag snabbt. Jag var tvungen att komma på något.
“Say it!”
Adam stod och pratade i telfon så de va nu jag hade chansen. Jag kunde springa där ifrån om jag var tillräckligt snabb.
Jag kom på att jag hade bilen. De vände sig om och kollade på Ryan, jag började springa och tog fram bilnyckeln. Jag satte mig snabbt och startade bilen, jag körde snabbt.
Jag flippra snabbt upp mobilen och letade fram Ellie’s nummer. Medans det ringde så kollade jag i backspegeln men de var inte efter mig.
“Where’re you?” Var det första som jag sa i telefon.
“I’m home, where’re you?” Sa hon och jag fick en lättnad i kroppen för att hon var hemma.
“Okay good, I’m at yours now. Can I come in?” Frågade jag henne.
“Sure.”
Jag parkerade bilen och hon stod vid dörröppningen, jag gick in och tog av mig skorna. Jag kramade om henne länge. Då hörde jag en röst och ryckte till.
“Hi! Charlotte.” Sa en dam som antagligen var Ellie’s mamma.
“Harry.” Sa jag tillbaka och log. Klockan var 22.54. Vi gick upp till Ellie’s rum och jag satte oss på hennes säng och pratade.
“Can I sleep here?” Frågade jag försiktigt och kollade på henne.
“Ofcourse you can?” Sa hon och skrattade.
Vi båda två somnade efter att vi hade pratat resten av kvällen.
Här har vi kapitel 4 ! Hoppas att ni gillar det, vi har kämpat med kapitlet ganska länge !
5+ kommentarer till nästa ?x
jätte bra meeeeer:)
MEER!!!<3
När kommer nästa?:*
Mer!
Himla bra! :)