"My life as a heartbreaker" - Part 2 of chapter 3
Nästa morgon vaknade jag av att min mobil ringde. Det stod dolt nummer. Harry sov med ryggen mot mig, och hörde inte att det ringde. Jag svarade, men sa inget. "Hello" hörde jag i luren. "Who is this" frågade jag försiktigt. "I Think you know", hörde jag en svag röst säga. Jag la på fort, och försöker somna om. Jag låg och tittade på Harry en stund, och hörde hans tunga andetag. Det ringde igen.. Det är fortfarande dolt nummer. Jag tvekade, men svarade. Åter igen sa jag ingenting. "Hey ellie" hörde jag igen. "What do you want?" Sa jag grymt. "Meet me in the alley tonight at ten". Jag blev rädd. Mitt hjärta höll på att poppa ut. "How did you get my number?" Sa jag skräckslagen. "Yeah, how? haha" hörde jag innan han la på. Det var sent på förmiddagen, när Harry vaknade. Inte konstigt när vi var uppe så sent inatt. "Mornin' sweety" hörde jag en visk bakom min rygg. "Yah morning" han tvekade inte, utan gav mig en liten blyg puss på kinden. Jag fnissade till, hon han tittade lika kärleksfullt på mig. Vi är bara vänner, men han brydde sig inte ett dugg.
Hon var underbar. Så mysig och underbar. Tur att jag har en egen lägenhet, så inga föräldrar störde. När vi var halvvägs ut i köket för att hitta något att äta, kollade jag ut till dörren, och såg att jag hade fått post. Det stog "from -A" på kuvertet. jag försökte riva upp det snabbt , men ändå försiktigt. Det var ett vitt avrivet papper, med röd text som såg ut som blod. Jag vågade knappt läsa, men ändå gjorde jag det. Det stog "don't touch her, she is ours now" jag vände mig om och tittade på henne. "You gonna stay here tonight, you don't go out there" sa jag rädd som jag var. "Yes, i'm gonna go home soon" sa hon till mig. "You don't understand ellie, please you have to stay!"
"No i can't" sa hon, och jag blev rädd. Men jag orkade inte försvara henne, när hon var så envis. Vi glömde bort att äta, och sa Hejdå till varandra. Jag var orolig för henne. Men hon hade något annat att göra, då fick jag lita på henne.
Jag gick sakta och rädd i spöregnet. Jag ville inte gå till gränden den kvällen. Men jag blev tvungen att ta reda på vem som var efter mig. Jag bestämde mig för att gå dit lite innan, så jag kunde se vem det var, för han trodde att jag ska komma klockan tio. Jag gick nervöst och sakta över gatan till gränden. Jag kollade på klockan, den var bara kvart över nio. Jag stod och väntade, sen såg jag ett ansikte som kom närmre...
Jättebra!
Omg omg vad braaa meeer!!!!<3