Information
De två tvillingarna Harry och Marcel har alltid haft det bra tillsammans enda sen de va små barn. De hade aldrig varit speciellt
lika varandra. Inte utseendemässigt eller personligheten även fast att de var tvillingar.
De två tvillingarna började på en ny skola i centrala London. Harry fick nya vänner och Marcel började ta allt på allvar nu.
Harry och hans vänner började med något som Marcel aldrig hade vart med om. Marcel blev grovt mobbad av sin tvillingbror som
var en av de populäraste i skolan, alla hängde efter Harry som galningar. Marcel har aldrig förstått varför de uppskattar
Harry så mycket och inte Marcel. Marcel var mer uppfostrad än Harry. Han var en ren skam för deras familj. Till och med för lärarna. Harry skötte aldrig sina läxor i våran förra skola. Undra vad dessa lärarna kommer tycka om honom. Marcel vad helt motsatsen. Inte en chans att det skulle gå en hel dag utan att läsa på ett prov eller liknande.
Första dagen i skolan var hemsk för Marcel. Han försökte prata med alla han gick förbi, men alla bara gick iväg.Harry började redan första dagen med att göra allt till katastrof. Han slog i väggar, puttade folk mot sina skåp. Marcel vågade äntligen gå fram till Harry i skolan.
-Harry, why are you so Nice at home, but not here?, sa marcel nervöst.
-I have changed, your whole life will be a nightmare, all the time and everywhere, svarade han med hans ansikte nära marcels. Harrys blick var hård, det var den stunden som marcels liv blev annorlunda. Kommer Marcels liv bli en mardröm? Kommer Harry förändras tillbaka
PAUS
"My life as a heartbreaker" - Chapter 9
De kom närmare och närmare. Jag ser Harry en glimt i mina tårfyllda svaga ögon. "Harry!" Skrek jag ännu en gång. Han sprang fram till mig, och slog ner en i taget. Medans dom låg på marken och skrek så började han gå hem igen.
"Harry what's wrong?" Sa jag snällt. Visst, vi bråkade ju, men han hjälpte ju mig.
"You only need me when something dangerous is happening. You're so selfish!" Sa han argt. "Harry wait!" Sa jag snabbt.
"What?!" Sa han strängt så jag nästan blev rädd. "I just.." Sa jag nervöst. "I thought that! You don't have anything to say just because you know that I'm right." Sa han och gick. Jag blev helt mållös. Jag trodde att jag var den skulle stå medans han ber på knä framför mig. Jag trodde aldrig att det skulle bli tvärt om.
Jag kommer verkligen att sakna Harry. Jag har aldrig haft en kille som står mig så här nära förut. Nu har jag bara Alison kvar.
Jag bestämmer mig för att skicka ett sms till Harry. För att be om ursäkt för mitt dåliga beteende.
To Harry: "I need you every time. I am just so sorry... I miss you." Jag sätter mig i min säng och tittar på en bild med mig och Harry. Jag inser just att det är mitt fel alltihop. Om jag bara hade låtit honom skydda mig, nu har jag förlorat honom bara för det. Alison borde förstå att jag har det svårt istället för att bara bli arg för att jag inte hade berättat tidigare.
Jag vill bara bort från allt just nu. Jag gick in på datorn, såg en annons att det var billiga resor. En resa till Gran Canaria skulle inte sitta fel just nu. Jag tänker åka. Jag bara helt plötsligt bestämmer att jag ska åka bort. Utan någon. Bara helt ensam. Jag gick in på sidan och tittar på det billigaste hotellet. 8 000 för hela resan, all inkkusive.
"I don't have £800..." viskade jag tyst för mig själv. Hur kunde jag få dem pengarna, jag kunde ju inte jobba nu, jag har ju fullt upp och om jag jobbar kommer jag få vänta länge på pengarna.
Jag fick ett sms, jag öppnade meddelandet och det var från Harry.
From Harry: "Did you know how much that hurts? To know that one of my best friends only needs me when she's in trouble?"
Han var fortfarande arg på mig. Nu har jag förlorat en av mina närmsta vänner.
Jag knappade snabbt in ett svar och tvekade på om jag skulle skicka smset eller inte. Jag klickade på send.
Jag ångrade mig, jag skulle aldrig ha skickat det. Tänk om hon verkligen menar det den här gången, hon kanske har ändrat sitt beteende. Jag vet ju att hon är så som person så egentligen fanns det inget att göra åt saken.
Jag undrar vad hon gör. Antingen är hon ute och festar, eller så sitter hon hemma med datorn. Hm. Jag gissar på att hon festar. Det är mest likt henne. Det var ju också där jag träffade henne första gången. Påväg till en fest. När hon hade blivit jagad av hennes mamma. Till och med då skyddade jag henne.
Jag bestämmer mig för att ringa henne och be om förlåtelse för mitt dåliga beteende.
"Hello?" Svarade hon i telefon.
"Hi, it's Harry."
"Oh, hi...what do you want?"
"I want to say sorry. Do you want to take a coffee or something? I pay." Sa jag och hoppades på att hon skulle säga ja.
"Okay sure, see you about 10 minutes."
Jag bytte tröja och kollade mig i spegeln, jag ruffsade till mitt hår och la det på sidan.
Jag tog bilnycklarna och började köra in mot stan.
Jag tog ett bord som var för två personer och precis då så kommer Ellie. Hon slår sig ner mittemot mig och ger mig ett svagt leende.
"Hi." Sa jag blygt och log. Det kändes som att vi precis hade lärt känna varandra.
"Hi, sorry for everything." Sa hon och kollade ner.
"Hey, if it is someone who is going to say sorry it is me." Sa jag och kollade rätt in i ögonen på henne. Jag skulle säga förlåt, inte hon. Hon hade egentligen inte gjort något, det är hennes personlighet och hon kan inte göra något åt det.
Hon log svagt mot mig.
Vi gick sedan och beställde det vi ville ha, jag hade lovat att betala så jag betalade allt medans Ellie bara sa emot.
"Thank you." Sa kassörskan och log. Där hade jag betalt och Ellie himlade med ögonen.
Det blev kanske lite kort men om ni kommenterar bra så kanske jag kan lägga upp ett till imorgon eller på torsdag ! :)
"My life as a heartbreaker" - Chapter 8
*ett nytt röstmeddelande* "hi, i just want to say that you means everything to me, so I will talk to the fucking guys who destroyed everything we had" jag blir nästan tårögd. Jag skrev ett sms tillbaka, "we had nothing..." Jag höll på "send" knappen länge innan jag skickade. Men tillslut ville jag bara få ur mig allt. Jag grät, för jag visste att han var den ända vännen jag kunde lita på. Alison har jag inte hört något från på länge, så jag bestämde mig för att fråga om jag fick komma över. Samtidigt som jag var påväg hem, så såg jag 3 killar omringa en försvarslös kille. Jag orkade inte bry mig om vem. Så jag gick bara förbi och skulle se om det gick att se vem. Jag ser krulligt hår precis som Harrys, glittrande ögon precis som Harrys, lång välbyggd kropp precis som Harrys. Nu insåg jag. Det var Harry. "What the hell are you doing?!" Skrek jag. "Ellie, just go away, they gonna take you to."
"If you tell the police so I'll kill your little friend here!" Hör jag skrik bakom mig. Jag sprang fort som jag bara kunde hem till alison. Jag är så rädd. Det är verkligen något fel på dom där pojkarna. Fula är dom oxå. Dom är överallt och förstör mitt liv. Hatar dom. Ingen kommer ju få veta om jag skulle ringa polisen eller? Tänkte jag för mig själv. Jag är vid alisons hus när jag ser en skugga bakom mig. Jag blir livrädd och vänder mig hastigt om och hör ett skrik. Jag skriker själv när jag ser att det bara är alison och pustar ut, när hon bara står och skrattar.
"You scared the shit of me!" Sa jag medans jag skrattade till lite.
"Haha, sorry, just wanted to have some fun, I'm bored.", sa hon medans hon skrattade.
"Your idiot, haha".. Vi gick in och satte på en film medans vi pratade om allt som hade hänt. Hon frågade hur länge det hade hållt på, och blev då lite sur för att jag inte hade berättat tidigare. "Why didn't you tell me earlier? I'm your best friend! You can trust me." sa hon lite ledsamt.
"But... I'm sorry alison, it's just that, I met another right now." sa jag sakta.
"Do you Have a boyfriend without telling?!"
"No! Not a boyfriend. Just a friend, but we were fighting today. So can we just watch the movie?" Vi satt tysta en lång stund, och bara glodde in i tvn. Jag tittade på mobilen. Jag hade fått två sms. Ett från Harry och ett från okänd. Jag blir lite nervös, och börjar svettas.
"What's wrong ellie?", frågade alison och satte sig och tittade på mig.
"Uhm, nothing, but I should go home, sorry love you, I'll text you later, okey?" Jag sprang ut i hallen och tog på mig skorna. Jag gick ut innan jag läste smsen.
Blocked message: "We will find you.." Jag blev rädd och tittade mig omkring. Nästa sms var från Harry. Jag tänkte ignorera det, för jag var så arg på honom. Men det kanske har hänt något med honom så jag läste ändå.
Harry: "they're after you, and can track you. hide in a safe place" Jag blev så arg, han kan aldrig låta mig va. Jag kan aldrig få ett vanligt sms som killar skriver t.ex. "I love you" eller "miss u, do u want to come over?". Utan från min ända killkompis med ett sms som bara innehåller massa överbeskyddande texter som t.ex. "just run away to a safe place" jag kan lika väl strunta i han, det har aldrig hänt något ändå.
Jag fortsatte gå ända fram till stigen där man går in till gränden. Två buskar satt framför, så att ingen skulle hitta men jag som festar, hittar överallt.
Jag får ett sms, det är från Ellie. Äntligen förlåter hon mig. "Don't ever text me again, understand?" Jag svarar inte, men jag tänker inte ge upp. *pling*, jag fick ett till från henne. "Please, i need you now, the Guys are coming!" Jag sprang allt vad jag kunde till gränden, jag kom ihåg att vi brukade hänga där. Jag såg henne där, och var beredd med knytnävarna. Dom hade omringat henne.
"Harry! Harry!" Skrek hon.
"Please leave me Alone!" Skrek hon en stund efter.
De kom närmare och närmare. Jag ser Harry en glimt i mina tårfyllda svaga ögon. "Harry!" Skrek jag ännu en gång. Han sprang fram till mig, och slog ner en i taget. Medans dom låg på marken och skrek så började han gå hem igen.
"Harry what's wrong?" Sa jag snällt. Visst, vi bråkade ju, men han hjälpte ju mig.
"You only need me when something dangerous is happening. You're so selfish!" Sa han argt. "Harry wait!" Sa jag snabbt.
"What?!" Sa han strängt så jag nästan blev rädd. "I just.." Sa jag nervöst. "I thought that! You don't have anything to say just because you know that I'm right." Sa han och gick. Jag blev helt mållös. Jag trodde att jag var den skulle stå medans han ber på knä framför mig. Jag trodde aldrig att det skulle bli tvärt om.
Kapitel 8. Vi jobbar på kapitel 9 så det kommer ut imorgon eller i övermorgon, Hoppas att det är någon som ens läser ! :)
"My life as a heartbreaker" - Chapter 7
Jag reste mig upp och sträckte på mig.
"Where're you going?" Frågde Harry mig och kollade hur jag rörde mig mot hallen.
"Home?" Sa jag och undrade varför han frågade.
De var då jag förstod att Harry inte ville låta mig gå.
"No you're not leaving this house until it's safe." Jag suckade och gick tillbaka till soffan, det kändes tröttsamt att aldrig få vara hemma så mycket som förr.
Jag satte mig tungt i soffan och suckade ännu en gång.
"What is it?"
"Why can't I go home?" Svarade jag och himlade med ögonen.
"Because they're going to get you, and you're going to be there in a long time." Jag förstod honom men jag tänkte dra mig ur inatt. Jag orkade inte med att han alltid skulle vara så överbeskyddande. Jag klarar mig lika bra själv.
Jag ville inte förlora henne. Jag enser att jag är jobbig, men killarna får inte ta henne ifrån mig. "Do you think i am a baby, or what?!", sa hon argt. "No honey, i just want you to be safe!", svarade jag försiktigt. "Okey, but safe is in My home, not here anyway.", jag har aldrig sätt henne arg förut. Till slut hörde jag det värsta jag kunde höra. "I'm out of here", mitt hjärta brast och jag tittade mot henne när hon gick sin väg. Jag insåg just att hon inte skulle komma tillbaka, när jag hörde smällen av ytterdörren. Det känns konstigt när man bråkar för första gången. Jag sprang efter henne men såg att hon redan var borta. Jag satte mig i soffan och försökte släppa stunden när vi satt i soffan. Jag försökte att tänka på annat, även om vi bara var vänner. Mina ex-vänner förstörde allt. Jag bestämde mig för att ta ett allvarligt snack med dom. Det är bäst att dom lämnar min bästa vän i fred.
*ett nytt röstmeddelande* "hi, i just want to say that you means everything to me, so I will talk to the fucking guys who destroyed everything we had" jag blir nästan tårögd. Jag skrev ett sms tillbaka, "we had nothing..." Jag höll på "send" knappen länge innan jag skickade. Men tillslut ville jag bara få ur mig allt. Jag grät, för jag visste att han var den ända vännen jag kunde lita på. Alison har jag inte hört något från på länge, så jag bestämde mig för att fråga om jag fick komma över. Samtidigt som jag var påväg hem, så såg jag 3 killar omringa en försvarslös kille. Jag orkade inte bry mig om vem. Så jag gick bara förbi och skulle se om det gick att se vem. Jag ser krulligt hår precis som Harrys, glittrande ögon precis som Harrys, lång välbyggd kropp precis som Harrys. Nu insåg jag. Det var Harry. "What the hell are you doing?!" Skrek jag. "Ellie, just go away, they gonna take you to."
Kapitel 7 uppe nu !
Somsagt, kommentera så mycket som ni kan :) Slulle vara kul med lite kommentarer !
"My life as a heartbreaker" - Chapter 6
"Did you say that we were idiots?" Frågade de surt och kollade på oss med en mörk blick.
"Yes actually I did!" Sa jag stolt.
"Ellie, don't." Sa Harry mot mig och tog tag i mig, jag tog mig loss från Harrys hårda grepp.
De puttade mig löst mot ett bord och jag snubblade lite.
"What the hell are you doing?!" Frågade Harry och började gå mot de.
"Harry, let me take this." Sa jag och kollade menande på honom.
Jag började gå mot dem och tog tag i en av killarnas arm.
"Don't ever touch me again!" Röt jag och blängde på de.
De gick ifrån och jag tog tag i Harrys hand och tog oss till ett bord
"Come on! I'm hungry!" Sa jag och log svagt mot honom.
"Yeah, I'm coming." Sa han och skrattade medan han sa det.
Så !
