Jag gick ner till köket där mamma hade gjort klart maten. Jag ville gå ut, men jag var tvungen att göra det här. Jag satte mig tyst vid bordet och harklar mig. Jag såg att mamma hade något att säga. Jag satt nervöst och väntade på att maten skulle nå bordet, och att mamma skulle sätta sig. Jag visste redan nu vad hon tänkte ta upp.

" Ellie, where were you yesterday?" Frågade mamma undrande.
" On my room, why?" svarade jag försiktigt.
"No, I was just wondering because you didn't answer when I asked you to come down." Sa hon snabbt och enkelt.
"Uhm, I was sleeping or in the bathroom." Försökte jag säga snabbt för att vi skulle byta samtalsämne.
" Honey, just say it , okay?" Hon sa det så försiktigt, tänk om jag skulle såra henne för att jag inte ville 
" Mum, I don't want to talk about." 
Vi satt tysta och åt. Vi pratade inte med varandra under hela middagen. Jag försökte äta upp fort, så att jag slapp att se den fundersamma blicken som kom från mammas ögon. Den blicken skulle man verkligen akta sig för, hon kunde tvinga ur en massa saker, till och med saker som handlar om MITT privata liv. När jag hade ätit upp maten, så såg jag att mamma tänkte börja prata igen. Så jag reste mig fort upp men hon hann ändå säga det hon tänkte.
"Take more food." Sa hon till mig.
"No." svarade jag argt tillbaka.
Jag såg att mammas blick blev mindre glad men ändå så ser jag en sur blick i min ögonvrån medans jag sprang upp till mitt rum. Jag bestämde mig för att packa. Jag packade alla mina kläder. Jag skulle gå ut igen. Mamma skulle aldrig tillåta det. Så jag var tvungen att hitta på något, eller bara smita ut. Vi har ingen bakdörr, så jag fick se till att springa förbi när mamma inte såg. Jag smög ner för trappan. Det gnisslade och knarrade när jag trippade på tå ner för dom breda trappstegen. Jag kikade ner i springan mellan två trappsteg, för att kolla om mamma var kvar. Det var hon inte, så jag passarde på. Fort men tyst sprang jag ner resten av trappan, utan att se mig för. KRASCH, lät det när jag råkade välta mammas favorit kruka, som stod på golvet.

 

Chapter 1- My Life As A Heartbreaker

Ellie’s point of view:

De två killarna joggade fram och ryckte tag i en av killen som sparka mig.
“Stop it! What the hell are you doing?” Frågade han som var längst.
“What are you gonna do?” Svarade de med ett flin.
“This.” Sa den långa killen och tog tag i mig snabbt.
“Don’t ever do this again, understand?” Sa han irriterat.
Jag kände en lättnad i hela kroppen.
“Are you okay?” Frågade den blonda killen som hade presenterat sig som Niall.
“Yes.” Svarade jag blygt.
Vi gick genom en tystnad, efter ett tag så började vi prata mera och vi berättade om oss själva.
“Uhm, by the way, what’s your name? My name is Harry.” Sa den långa killen som log sitt charmiga leende mot mig.
“Ellie.” Svarade jag och log fortfarande mitt lilla leende.
De 2 killarna följde mig ända hem, mina föräldrar visste inte att jag hade vart ute.
“Ehm, excuse me but can I have your number?” Frågade Harry lugnt och började rodna lite. Han gav mig sin mobil och jag knappade in mitt nummer snabbt.
“Here you go.” Svarade jag med ett leende.
Han log tillbaka och sedan gick de iväg mot ett håll, antagligen hem.
Jag låste långsamt upp dörren med nyckeln, jag gick långsamt in och tog av mig skorna.
Jag försökte gå tyst och långsamt upp till mitt rum, när jag var inne så startade jag datorn innan jag gick och la mig. Jag la datorn på golvet och funderade över varför jag är som jag är och varför jag går ut och dricker för. Jag får inte ens dricka än, jag är bara 16 ynka år.
Jag försökte somna, när jag blundade så hörde jag ett ljud från min mobil.

Det var från ett okänt nummer.

 

Jag sparade numret och svarade därefter på smset.

 

To Harry 02.48 am:
Yes, I’m .x

 

Efter ett tag så ringde Allison mig, hon hade fått reda på att jag var ute och festade. Hon försöker att få mig att sluta gå på fester, men i mitt liv är det de som gäller. Jag kan bara inte sluta, men jag vill. Jag orkade inte prata mera så jag la på mitt i samtalet. Jag sa inte ens hej då. Jag kände mig dum för ett ögonblick men det var bara att låta det va under natten. 

 

Morgonen efter vaknar jag av solljuset som tränger sig igenom dom små springorna i gardinerna. Det första jag tänkte på var det som hände i går kväll, jag kunde inte släppa det. Den kvällen var bra, men blev sämre och sämre. Hur dåligt jag än mår, så finns det inget att göra. Om jag skulle berätta för allison, skulle hon inte ens prata med mig någonsin igen. Jag har så dåligt samvete. 

Jag gick ner till köket och kollade om det fanns något gott att äta. Det fanns lite rester sen kvällsmaten igår, som jag lovade mamma att äta med henne. Men jag gick ut i stället. Jag sa att jag hade varit uppe natten innan med allison, så jag behövde sova. Men jag gick ut och festade, och så hände det obeskrivliga.

 

 Jag gick upp till mitt rum och tog upp min mobil i handen, jag knappade in Allison's nummer och ringde upp henne och bad om ursäkt för att jag la på. Jag frågade efter allt prat om hon ville träffas och gå till fiket. Jag fixade mig snabbt och började gå mot Starbucks.

 

Påvägen dit så såg jag ett bekant ansikte. Jag kände igen honom grymt mycket men kunde inte lista ut vem det var. 

"Hi" Sa killen som hade luggen åt sidan och mörkblåa ögon. De ögonen gjorde så att jag kände igen killen ännu mera. Efter att jag hade stått där och bara kollat så började jag känna att mina kinder hettades till lite.

"Uhm, hi" svarade jag.

"You don't remember who I'm huh?" Den där rösten kände jag igen, riktigt mycket. Kan det vara någon från festen?

"No" Jag kom på att jag var tvungen att vara på Starbucks om 2 minuter så jag avslutade samtalet och vi bytte nummer. Den killen var alltså han som jag hade bra kontakt med under festen, Lucas hette han.

 

 

Jag såg att Allison hade slagit sig ner vid ett bord, jag gjorde en gest om att hon skulle vänta eftersom att jag  beställa. Jag beställde en chai latte och satte mig vid bordet.

"Hi!" Sa jag med ett leende.

"Hi, why're you so happy?" Frågade hon mig. Va jag glad? Nej innerst inne så var jag inte det pågrund av det som hände igår.

"I don't know, good day, nice weather." Skämtade jag och skrattade samtidigt som jag sa det. Jag kanske var på bra humör, jag var det just nu iallafall för att jag fick träffa min allra bästa vän.

Vi satt och pratade i ett bra tag, sen hade mamma sagt att jag skulle hem för att äta med henne och ikväll tänkte jag göra det, jag skulle umgås med min mamma som jag inte hade gjort på länge.

---

Så nu var kapitel 1 ute. Tyvärr så hinner jag inte lägga upp kapitel 2 idag...

Men ni får gärna kommentera om vad ni tycker, det skulle vi uppskatta för att jag tar kritik och det gör Elsa också. Så ni får kommentera om vi ska ändra på något.

Måste bara säga att ni är bäst också, vi har fått 80 visningar idag ! 

Men håll utkik, imorgon kommer nog kapitel 2 ut !

Kram .x

 

Hej, angående de första kapitlet...

Det kommer imorgon kväll förmodligen, vi jobbar hårt för att få det så bra som möjligt. Så vänta tills imorgon så får ni kanske 2 kapitel om jag och Elisa hinner.

Ville bara meddela så att ni inte sitter och typ väntar resten av kvällen. 

Kram .x

Här är prologen för er som inte har läst den ! :)

Kapitel 1 är ute snart.

 

 

---

Så, de va lite om oss 2 ! 

Mer information kommer om fanficen. :)